Jag skulle ju berätta om regressionsterapin jag gick på för en dryg vecka sedan. Major pannkaka! Regression går ut på att man försätts i ett hypnosliknande tillstånd, och därefter guidas man runt i sina tidigare liv och upplevelser. Jag som tror på allt sån't hokus-pokus ville naturligtvis testa.
Så jag kommer till ett avlägset industriområde i bortre Barkarby där det ligger ett par villor mitt ute i ingenstans. Där har den här regressionstanten sin mottagning. Det hela börjar med att hon försöker droga mig med något konstigt örtte som smakar starkt, för att sedan placera mig i en liggfåtölj där jag ska få slappna av. Sedan blundar jag, och hon börjar mumla om vackra ängar och skogar. Jag andas lugnt på kommando medan jag väntar på att något ska hända. Tanten mumlar vidare med teatralisk stämma och jag bara ligger där. Jag känner ingen effekt, snarare prestationsångest. ADHD-ådran börjar göra sig påmind och mina tankar börjar flyga åt alla möjliga håll. Sedan börjar hon räkna nedåt från tio, och det hela stressar upp mig till den grad att jag blir piggare än någonsin.
När hon har räknat ned till noll ska det tydligen vara klappat och klart för ett hypnosliknande tillstånd. Pyttsan säger jag bara, hade jag vetat hur lätt en så kallad "hypnos" går till hade jag gjort det bättre själv. Jag tror nämligen det krävs mer än lite ängar och skogar.
När hon sedan ska börja guida mig till "en annan tid och plats" så börjar det hela kännas väldigt löjligt. Hon frågar vart jag befinner mig. "Jag ser ingenting" säger jag eftersom jag blundar och är vid totalt medvetande. Hon tragglar vidare med sina frågor och jag svarar konsekvent att jag inget ser. Sådär håller vi på, och efter två besynnerliga timmar är det äntligen över. Snopet var ordet.
Så nej, regression är ingenting jag rekommenderar. Lev i nuet istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar