tisdag 9 februari 2010

Hur man behåller sina lemmar intakta

Idag på lunchen kom hajar upp som samtalsämne, -igen. Jag uttryckte min rädsla för hajar i Adriatiska havet där vi ska segla i sommar, för man vill ju helst ligga och guppa i havet på en luftmadrass utan att få lemmarna avslitna av en hungrig vithaj som misstar en för en sköldpadda.

Och vad fick jag för det? Jo, hån och misstro av en dissande Yolanda som tyckte att min hajfobi har gått för långt. Ja, ingen vid bordet trodde på mig när jag förtvivlat hävdade hajens existens även i Adriatiska havet. Jag kan fortfarande se Yolandas hångarv med blottad strupe framför mig.

Men den som skrattar sist skrattar bäst. I sann "måste-ha sista-ordet-för-jag-vet-att-jag-har-rätt"-anda så googlade jag fram FAKTA och skickade ut en bitchslap med ett email fylld med haj-fakta tillbaka till alla tvivlare. Så skönt att kunna säga "told you so!" Så nu kan Yolanda tvivla på mig bäst hon vill. Blir hon av med en arm behöver hon inte komma gråtandes till mig.

Men bada måste man ju. Så nu ska jag kolla på blocket efter en hajbur. BARA för mig. Resten av tvivlar-packet får mingla med fenorna, eller betala entréavgift till badburen.


Inga kommentarer: