X-kromosomen som tvingar mig till saker..

Okej, i exakt två veckor har jag gått och snorat och hostat som en hes säl. Inte OK. Man vill, men kan inte träna, och bara att gå i trappor känns som en bedrift i klass med Stockholm marathon. Plötsligt har jag en massa fritid över i väntan på bättre tider då man har den fysiska orken att dra sin otränade ända till gymet. Så istället styrde jag nästippen rakt mot kvinnofällan nummer ett: en klädesbutik. Antagligen för att göra mig glad, och för att ersätta den svidande tomma shoppingkassen från Palma. Dessutom så hittade jag en annan butik som reade ut alla sina smycken för 10 spänn styck! Egentligen borde jag spara mina pengar och vänta snällt till LA-resan som är om exakt två veckor, för DÄR blir det shopping! Så återigen har jag ignorerat det dåliga samvetet genom att gömma kvittot för mig själv så jag slipper se hur mycket jag har spenderat. Det är min strategi. Det jag inte ser finns inte, och har aldrig hänt. Huvudet i sanden, och psykbryt när kreditkortsräkningen kommer.