När jag loggade in i morse fick jag mig en smärre chock när jag såg ett mail i min Facebook från Francesca, min bästa vän och roomie från tiden när jag bodde i Schweiz. När jag flyttade tillbaka till Stockholm tappade vi kontakten, och jag har letat efter henne sedan 1998, när vi sågs sist. Min sista bild av henne var när hon stod i tårar på perrongen i Interlaken och vinkade av mig.
Jag har i åratal sökt på nätet, och t.o.m försökt ringa hennes släktingar i Italien. Noll resultat, och jag antog att hon väl ändå har gift sig och bytt efternamn. Jag har länge hoppats att hon ska dyka upp på Facebook, då inget annat har gett resultat. Döm då om min förvåning när det plötsligt finns ett underbart litet mail i min Facebook-inbox med henne som avsändare! Hon har letat efter mig på precis samma sätt! Elva år har det tagit. Facebook är kanon.
Nu ska jag gå över till min VBG (världens bästa granne) för middag och film. Hon kom precis och plingade på dörren för att fråga om jag vill ha fläskfilé och pommes frites. En dag som denna? Hon är för bra för att vara sann. Omtänksam är bara förnamnet.
3 kommentarer:
Smaklig måltid!
Det var riktigt najs. Jag borde flytta in hos henne helt! :)
Jag träffar gärna din granne snart! :-)
Skicka en kommentar