LA baby!

Idag har jag ansökt om inresetillstånd till USA - check. Det var ju faktiskt rätt smidigt, även om jag inte förstår vitsen med det då det jobbiga manuella systemet med att fylla i de gröna Visa Waiver-korten ändå finns kvar. Tillsammans med de charmanta tullbufflarna som bara älskar att köra "bad cop"-tugget så fort man står en centimeter över "vänta här"-gränsen eller tar för lång tid på sig när fingeravtrycken skall scannas.

Jag blir alltid omotiverat nervös när jag åker till USA, fast jag egentligen vet att det inte finns någon anledning. De där stenhårda tullmänniskorna skrämmer mig med sin militanta paragrafryttarstil, och jag brukar nervöst smila, bocka och köra artighetsfraser så man nästan spyr, bara för att inte väcka deras vrede. Det sista man vill är att reta upp dessa argsinta tullare i onödan, för det känns som att de har makten över din semester. Om de inte gillar en så kan de rikta sitt blodtörstiga tullfinger mot dig och ge dig domen:

-"You there! Time limit! You didn't answer my question fast enough, and I don't like your red shoes. You're outta here!"
...och så får man snopet vända sig om och vänta på nästa plan hem.

Att-göra-lista inför resan:
1. Bestämma en gång för alla vart jag ska bo. Vill bo hos alla som jag ska hälsa på men jag vet ju hur mycket jag avskyr att packa om när jag väl har brett ut mig. En fast punkt är således att föredra.

2. Hyra bil. Med eller utan Sandhra? GPS-krav. Storlek liten? Eller blir man totalt manglad i LA-trafiken bland alla Belgian Blue-sizade bilar då?

3. Lista saker på vad jag vill göra. Tvinga med vänner att göra det med. Listan toppas av prio nummer ett:
- Åka till Disneyland - med en något motvillig Ben, och tvinga med Sandhra, Lena & CO?
- Övertala alla att köra en tredagars "Park-hopper" på de olika nöjesparkerna. Blir nog svårt, men trägen vinner.

Så blev man insläppt i landet igen...