Won't go to bed 'til she's legally wed

Jag lämnade min hund Chanel hemma hos mina föräldrar i Finland i julas då de skulle vara hundvakter medan jag var i USA på semester. Väl i Finland märkte vi att fröken Chanel började löpa. A lot. En pikant detalj i dramat är att mammas hund Pepsi är en kille i samma storlek. En oknipsad kille bör tilläggas. Så jag lämnade min lilla löpande tik till vargarna och gjorde korstecknet vid avresa. Hela semestern har jag nervöst sett en kull med åtta (väldigt håriga) valpar framför mig. Jag har bävat för att bli valpmormor. Shit shit shit och dylika tankar har ockuperat tankeverksamheten under semestern.

Som tur är har min Chanel ett temperament som heter duga. Från dag ett satte hon både Pepsi OCH syrrans stora hund på plats och domderade hemma hos mina päron som en drottning. Hon pinkade revir och snodde allt hundgodis som även var ämnat för de andra stackarna som aldrig hann få sin andel. Hon intog en naturlig sovplats i mina föräldrars säng som om det vore en självklar rättighet, medan Pepsi ödmjukt låg kvar i sin korg på golvet. Hon har helt enkelt gjort skäl för namnet B-I-T-C-H.


Pepsi har följaktligen inte vågat sig nära denna peppriga donna, vare sig hon löpte eller ej. Så till dags dato är en valpkull högst osannolik, och jag kan sakta börja andas ut. Matte är väldigt stolt över sin lilla hårboll som inte ger bort sin blomma hur som helst.