Som jag skrev i ett tidigare inlägg så började hon oturligt nog löpa när vi lämnade henne under samma tak med deras hanhund Pepsi som dessutom har familjejuvelerna kvar. Han har försökt, men under sina tio levnadsår aldrig fått "kliva på", så det är klart jag oroade mig över ett framtida scenario som valpmormor. Lyckligtvis lät min argsinta lilla duva samtliga hanhundar få sina fiskar varma från dag ett, och Pepsi har hållt sig på tryggt avstånd från henne sedan dess.
För ett par dagar sedan bestämde sig Chanel för att bjuda till och låta Pepsi få sig en liten sniff därbak. Hon viftade på svansen och vickade på rumpan inför Pepsi , som först avvaktade misstänksamt men sedan vågade sig på en sniff. Chanel den lilla retstickan lät honom nosa runt en stund för att sedan helt byta approach genom att bita honom i näsan, och HÅRT! Inte riktigt schysst spel men matte är ändå nöjd så länge inga valpar blir till. .
Men så igår kväll. Som vanligt hade hennes höghet Chanel intagit sin standardsovplats i sängen mellan mina päron, när Pepsi plötsligt kom in i sovrummet för att hämta henne. Det var nästan lite "Nobody puts Baby in a corner" över det hela. För Chanel tvekade inte utan hoppade direkt ner från sängen och följde Pepsi till hans crib "Korgen", där dessa två spenderade natten ihop. Sedan dess har de betett sig som nyförälskade och det har tydligen hundpussats- och kelats och mamma tror nu att de är Pojkvän och Flickvän.
Och så idag. Mamma har helt oansvarigt lämnat dessa hormonstinna turturduvor ensamma hemma tillsammans -helt vind för våg- och vem vet vad de har haft för sig därhemma utan en vuxens tillsyn?? Jag kan ge mig f-n på att jag hör ljudet av små valptassar om en sisådär 65 dagar. Där rök den blomman.
Allvarligt snack mellan mor och dotter om blommor och bin
1 kommentar:
Hahah, toivottavasti saadaan pentuja! Tuo ne vaikka tänne, mä voin kyllä hoitaa ne luovutusikään saakka! :D
Skicka en kommentar