Det här med speglar är en lustig företeelse för Vädurar. Det sägs ju att Vädurar inte kan passera en spegel utan att spegla sig själva i den. Så sant. Jag är Vädur, och har vidriga spegel-tics. Jag bara MÅSTE spegla mig. Men det har inget med narcissism eller egenkärlek att göra. Det är mer sannolikt en inre dialog som kan låta såhär:
-"Urgh vilka enorma påsar under ögonen jag har. Undrar vad som händer om man sticker hål på dem? "
- "Så bred är jag bara inte. Det här är en tjockspegel. Som den jag har hemma. Hemska lögnaktiga spegel."
-"Dessa jäkla obefintliga ögonbryn? Det är lika glest som på farfars hjässa".
-"Näshår??! Jag är ju tjej!"
Ja. Ungefär så går tankegångarna, men tro inte för en sekund att jag har dålig självkänsla. No sirry bob. Jag älskar mig själv jo, men är kritisk till att min kropp vill bli äldre. Helt onödigt. Och näshår trodde jag bara killar hade.
Jag. Utan näshår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar