Vissa dagar är bara så enormt stressiga. Det känns som att man har en miljon bollar i luften samtidigt, och att man glömmer att andas. Just precis så. För att hålla tempot så andas jag mindre, -små små ADHD-andetag för att inte slösa tid och energi på det istället för bollarna i luften. Konstigt att man till slut får ont i huvudet och ser svarta prickar överallt. Men samtidigt älskar jag när det är mycket på gång. Action is my middle name, och då blir det åtminstone inte tråkigt.
Och dagen började inte bra. Hade satt mig i bilen i morse och skulle precis fiska upp min iPhone för att kolla mailen när det slog mig som ett knytnävsslag i solar plexus: Den låg hemma! Panikångest light drog över mig, och jag fick en akut "jag har inget att göra"-känsla i bilen. Som en sexåring. Blev helt stirrig och rastlös, vilket är smått oroväckande.
Jag har visst att göra, -jag ska köra bil liksom. Det har nu gått för långt med min iPhone. Jag måste sätta gränser och inte sova med den längre.
Snart lägger jag mig på en brits och får mig en skön ansiktsbehandling. Då kan man börja andas normalt igen.
1 kommentar:
He, he, det kommer ju snarare bara bli värre för dig när den nya Iphone:en och det nya operativsystemet kommer...
Skicka en kommentar