What's up med...

...All hetsätning av påskgodis?

En handfull är väl okej men jag har moffat i mig flera kilo utan hejd, och Påsken har knappt börjat. Helt stört tvångsbeteende; -man skyfflar i sig sötsaker för att det finns, även fast det inte ens är gott längre. Jag har konstant illamående men ändå inga planer på att sluta så länge påskäggen står framme. Dessutom har min icke så latenta ADHD helt fått frispel av sockerchocken. Jag är helt hyper, och till och med Yolly och ADHD-Ank tycker jag börjar bli jobbig.

...Min hunds fetisch för mina trosor och strumpor?

Det har gått en tid när jag har sett mellan fingrarna av ren kärlek, men nu känns det som dags att ta tag i det obehagliga. Min hund har en disturbing fetisch för mina trosor och strumpor. Alltid använda dessvärre. Den sluga intrigmakerskan gräver fram dem ur (den möjligtvis överfulla) tvättkorgen, eller en bortglömd ouppackad gymväska, -och placerar dem strategiskt i hallen som en välkomnande gest när jag kommer hem. Hämndaktion? Pure evil? Med "drottningen av all mankind" vet man aldrig. Jag tippar på fetisch, men det finns ju olika grupper för sådana böjelser också. Vem är jag att döma? Jag ska tipsa.

...Att Yolanda ställt in BÅDA squashtiderna i helgen?

Jag är officiellt sur på Yolanda som har ställt in bägge squashtiderna i helgen, eftersom hon enligt egen utsago måste "prioritera". Okej om man vill träffa sin syster som kommer på långväga besök från Lapplands skogar, men att banga vårt sen länge inplanerade pass för att istället ta en tur med nya cykeln är bara båg i mina öron. Cyklar har väl inga känslor? Den står väl kvar för en ride dagen efter lika lydigt som Gurra? Jag fattar ingenting. Jag ska vara hennes evil twin och allt. So cold. Jag som har skyfflat i mig godis utan hejd för att jag visste att de kalorierna skulle springas bort under våra matcher. Nu känner jag mig bara äcklad. Sårad in i märgen. Utmanövrerad av en cykel. The Pain.

Följaktligen ser jag ingen annan utväg än en utfrysning och kalla handen i minst en vecka. Som extra salt i såret så är min andra squashpartner Kirsa i Västervik och Thomas vägrar spela med mig för att jag är för dålig. Han sa att han möjligtvis kunde "rasta mig" i squashhallen vilket är ett mer beskrivande uttryck för det så kallade spel som kommer att utövas.