Notebook..

Jag har en dagbok som jag har skrivit i sen 1996.
Tretton års klotter om livet mellan 18 och 31 år.

Det är väldigt underhållande läsning från när man var var tonåring. Vuxen, tyckte man då. Jag tyckte jag var skitmogen men kiknar av skratt och framför allt skäms när jag läser mina tankar idag. Tänkte bjuda på en rad från januari 1997 när jag befinner mig på Lanzarote där jag jobbade som underhållare. 19 år gammal lät jag såhär:

Hej,
Nu har jag skrivit dagbok i exakt ett år och en dag. Den 28:e flyger jag till Basel, hoppas jag får träffa X direkt! Om han ens vill.. Det kanske bara var en fling för honom. Men det kändes inte så. Det var ju inte bara den kvällen vi hade en connection. Han är så underbar!

Alain Baron (han regissören som bor i Beverly Hills) hade försökt faxa Pirjo, min moster. Det kanske var ett svar om mig, eftersom hon hade skickat honom ett fax om mig. Vi får väl se.

Det är megavarmt väder här nu, underbart! Har väntat på fax från morsan hela veckan, men inte fått nåt. Undrar vad som händer i Väsby? Ska bli skönt att komma till Väsby och få ta det lugnt ett tag efter mina utlandsvistelser. I Väsby börjar träningen och bantningen! Stenhårt alltså! Jag har sån ångest, för jag har fläskat till mig här. Tänker seriöst på fettsugning. Bis später, H

Okej, fact nummer ett: Det var ett jäkla faxande hit o dit på den tiden! Förstå hur det var innan internet hade slagit igenom!

Fact nummer två: Ja, 19-åringar är en sån kliché; de tänker bara på killar, utseende, bantning och Hollywood-drömmar. Been there, done that.

Sad fact nummer tre: Är numer en 31-åring som tänker på exakt samma saker. Mäh!!