Jag är en typisk kvällsmänniska som har en nära-döden-upplevelse varje morgon när klockan ringer. Ögonen är grusiga och går knappt att öppna, jag ignorerar alarmsignalen utan att vara medveten om det medan jag borrar ned huvudet djupare in i kudden och håller ett krampaktigt grepp om det varma täcket. Jag har fått en gåva och det är konsten att sova. Den som uppfann snoozeknappen är ett geni för övrigt.
Varje morgon bannar jag mig själv för att jag inte går och lägger mig tidigare och får mina nio timmar min kropp uppenbarligen skriker efter.
Men jag kan bara inte förmå mig att gå och lägga mig tidigare än vid midnatt. Kvällar är min högtidsstund. Det är då jag är som piggast, då jag får ett ryck att städa (om än sällan), och jag är som mest kreativ på just kvällen. Det är även då jag har tid för eftertanke och kanske en och annan spabehandling. Det är helt enkelt min alldeles egna quality time som jag inte gärna ruckar på.
Men om jag inte skärper mig med skönhetssömnen kommer jag väl snart att se ut såhär:
Life is something that happens when you can't get to sleep.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar