Okej, nu la jag upp värsta smashbollen genom att outa att jag faktiskt diskuterar dagens ungdom. Ja ja, jag är lastgammal och har upplevt (huga!) fyra decennier! Jag avlades under sent 70-tal, (med betoning på sent!) och har alltså upplevt livet före mobiltelefon, internet och Playstation. Bara det är en bedrift som ger mig rätten att oja mig över dagens lata giriga ungdomar.
När jag var liten så fick vi slita för saker. Ville vi ha musik fick vi snällt sitta på lördagar och lyssna på Tracks på radion, med Rec-knappen i högsta hugg på kassettbandspelaren. Just det, -kassettbandspelare! Det ordet finns inte ens längre!
Våra musikinspelningar blev korta musiksnuttar med en massa Kaj Kindvall-snack både före och efter låten. Sedan kom en rabiat lillasyster och drog ut bandet på kassetten och sabbade allt. Då var det kört. Ordet back-up existerade inte. Det var livet som det såg ut då.
Ville jag ha veckopeng som liten fick jag minsann jobba för det. Det skulle dammsugas och tvättas kläder enligt ett noga uträknat schema uppdelat på oss tre äldsta systrar. Rummen skulle städas, och köket poleras. Min mamma är pedant á la old school, och drillade oss noga med Vim-flaskan. Såg man inte sin spegelbild i diskhon så var det inte bra nog.
Ibland räckte inte det heller. Ibland fick farsan för sig att inte betala ut veckopengen av diffusa anledningar, vilket innebar en snabb insats av mina showbiz-färdigheter. Jag skribblade ihop en sång om veckopeng, sydde ihop en koreografi med putsdukar i olika färger och drillade systrarna till en uppvisning som skulle få far vår att smälta. Det funkade. Varje gång. :-)
När jag sedan blev äldre så fick jag minsann slava för att tjäna egna pengar. Jag sålde kokosbollar genom att knacka dörr, och delade ut Lokaltidningen varje vecka, i ur o skur. Sedan att jag manipulerade min sex år yngre syster till att följa med för att ta varannan trappuppgång är en annan sak...
Idag sitter ungdomarna som små fågelungar och kräver pengar, datorer, spel, mobiler och gud vet allt. Inte ids de små liven att lyfta på sina små märkesjeans-rumpor för att faktiskt anstränga sig för att få de här sakerna.
Med risk för att låta som farfar som "fick åka skidor två mil enkel väg i snöstorm för att ta sig till skolan", så tycker jag helt klart att dagens ungdomar är jäkligt bortskämda, och fantasilösa. Allt serveras på silverfat, och föräldrarna hattar aningslöst på i sann curlinganda.
Troubled childhood? If you consider a 9 year old kid with a 35 year old girlfriend troubled.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar