måndag 3 november 2008
Now we shall dance. And yes, it will be a slow jam.
Fantastic day! Jag hade ett jättegivande möte idag och plötsligt känns det som alla big rocks rullar in samtidigt! Sedan, som en bonus mötte jag upp Maria på hennes nya jobb och vi tog en fika på Mocco och skvallrade om helgen. Jag är på topphumör! Livet är en dans, och det känns som att jag kan hoppa 16.34 i stavhopp! *hugg Yolanda, -hugg!* :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Klart man inte missar ett sånt här guldtillfälle!
Scenario: Hanna och Yolanda spelar TP, äter hämt-Thaien-på-hörnet-mat och dricker lämplig alkoholhaltig dryck hemma hos Gurra som är i England en fredagskväll.
Hanna, vars allmänbildning och IQ inte kan mätas med min (ni förstår snart varför), ligger självklart under med ett stort antal tårtbitar då hon får frågan vad världsrekordet i stavhopp är.
Snabbt kommer svaret:
- 12,64 meter!
Tystnaden blir kort innan skratta-så-vi-ligger-på-soffan-och-gråter är ett faktum och Hanna har insett att höjden motsvarar ett trevåningshus men ändå vill vara så specifik att hon måste avrunda med decimaler.
Efter det följer diverse återgivningar i gester och kroppsspråk av höjdhopparen som flyger över höghuset och ännu en story är född och redo att tas fram när det är dags för hämnd =).
Hahaha jag skrattar så tårarna sprutar -IGEN!!!
Skicka en kommentar