Pust! Kom nyss från gymet och kan knappt knappa på tangentbordet på grund av genomstumma armar. Konstigt med tanke på att jag körde ben. Mina spaghettiarmar fick sig väl en genomkörare bara genom att hålla i en skivstång och en balansboll. Klena milkshake-biceps indeed.
Nu blir det mat och sedan ska jag bege mig ut i den tortyrliknande sibiriska kylan och rasta Chanel. Hon är rätt bortkommen för övrigt när första snön kommer; hon vet helt enkelt inte vad hon ska göra med allt det konstiga vita som ligger på marken. I början förstår hon inte heller att det ska kissas och bajsas, utan skuttar istället bara lite förvirrat och oregelbundet i snön. Sedan brukar hon lyfta ena frambenet, lyssna och speja, som om hon vore en varg på jakt ute på tundran. Hon har alltför optimistiska tankar om sin storlek överhuvudtaget. Men det roar mig att se henne låtsas.
Jag och min dobermann i somras
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar