RUN! IT'S GODZILLA!

Igår var då jag och Yolanda och gjorde Lipolys i Finland. Vi hade naturligtvis räknat kallt med att bli välsignade med bedövningskräm inför ingreppet, men när vi väl anlände så meddelade den starkt aprikossminkade Lipolystanten att det kunde vi glömma. Sådant tjafs! Med tanke på min icke-existerande smärttröskel fick jag en annalkande känsla av ånger, och funderade en sekund på att snabbt lägga benen på ryggen. Efter en ängslig titt på Yolandas sammanbitna och bestämda min, förstod jag att det inte fanns någon återvändo. Peikko ville in. Jag bet ihop. Efter att ha tjafsat hela helgen om vem som skulle få börja avgjordes det som vanligt med en snabb kluns. Jag vann..(?)

Ja, det gjorde ont och var obehagligt som f-n. Jag var inte finkänslig nog att hålla klaffen heller, utan det både ylades och babblades med jämna mellanrum. Efter vad som kändes som en miljon smärtsamma små nålstick var jag äntligen klar. Efteråt svullnade vi båda upp något enormt, även om jag var snäppet värre. Här nedan ser ni en bild på hur vi såg ut en timma efter ingreppet. Jag har täckt över ögonen av hänsyn till Yolandas integritet den här gången. Så nu ser man inte vem som är vem.



We're gonna dance to one song, and one song only: "Lady Humps" by the Blackeyed Peas. "What you gonna do with all that junk, all that junk inside your trunk? I’m a get you, get you drunk, get you drunk off my lady humps, my humps, my humps, my lovely lady humps."